EFS VasakyrkanSedan 2016 har Vasakyrkans styrelse lagrat alla protokoll i digital form på Google Drive. Även alla årsmötesprotokoll sedan 2016 finns lagrade på samma sätt.
Alla medlemmar i Vasakyrkan kan få tillgång till protokollen som är lagrade på Google Drive. Anmäl dig i formuläret nedan så kommer du att efter några dagar kunna läsa de digitala protokoll som finns. Alla protokoll finns även i pappersformat på kontoret. Det gäller även protokoll som inte finns digitalt.
I vanliga tider, när det inte är pandemirestriktioner, bruka vi sätta upp listor på anslagstavlan i Vasakyrkan där man får skriva om man vill representera Vasakyrkan vid EFS Västerbotten och EFS Riks årsmöten. Det behövs att styrelsen godkänner medverkan för att man ska få rösta på årsmötet.
EFS Västerbotten har kallat till årsmöte den 8 maj i Robertsfors kyrka. Beroende på folkhälsomyndighetens rekommendationer är det ännu inte bestämt hur det ska genomföras. Vill du representera EFS Vasakyrkan så anmäl ditt intresse längre ner på denna sida, maila ordforande@vasakyrkan.com eller ring 090-77 05 17.
EFS Riks kommer att hålla ett digitalt årsmöte 14-15 maj. Vill du representera EFS Vasakyrkan så anmäl ditt intresse längre ner på denna sida, maila ordforande@vasakyrkan.com eller ring 090-77 05 17.
Information om de olika årsmötena finns här: EFS Västerbottens årsmöte , EFS Riks årsmöte
Tisdag den 2 mars hölls Vasakyrkans årsmöte. Det mesta är annorlunda detta pandemi-år, och så även årets årsmöte. Vi var 47 medlemmar som med ett litet klick på vår dator kunde koppla ihop oss med det presidium som var fysiskt närvarande i Vasakyrkan.
Mötet började med en femton minuters”närvarokontroll” för att fastställa röstlängden. Föreningens ordförande Peo Einemo inledde sedan med bön och förklarade mötet öppnat.
Simon West summerade Verksamhetsberättelsen. Kyrkan har naturligtvis fått lägga om riktningen under vårt annorlunda pandemi-år. Utmaningarna har varit många och kyrkan har mött dessa med bl a nya verksamheter som ”Öppen studieplats”, digitala gudstjänster och promenader. Glädjeämnen som kan nämnas är också flera nya medlemmar, nya anställda, att det producerats ett helt år av digitala gudstjänster, utvecklingen av vår digitala plattform, Kristinas Bäbissång som nådde många föräldrar utanför vår kyrka, samt många nyfödda EFS-bebisar som vi snart får glädjen att möta i kyrkan.
Sedan kassör Leif Oskarsson redogjort för föreningens ekonomi kunde årsmötet, som årsmötets ordförande Henric Bergner uttryckte sig ”med en suck av lättnad”, bevilja styrelsen ansvarsfrihet.
Peo och Anna Duvenskog, församlingens verksamhetsledare, berättade utifrån Verksamhetsplanen om kyrkans planer och vision för nästa år – ”en av de mest ambitiösa i kyrkans historia” som någon uttryckte sig.
Fokus ska ligga på diakoni, utrustande undervisning och öppen kyrka.
Anna betonade att diakoni framför allt är ett förhållningssätt där vi alla kan delta- vi är alla Guds medhjälpare.
För att öppna kyrkan nämndes många konkreta planer t ex så ska en ny entré i kyrkan utredas, och en Vasamässa – en kvällsmässa med musik och ord- ska startas. Så snart pandemin är över finns även planer att starta Språkcafé och Öppen förskola.
Utrustande undervisning har redan i viss mån redan startat med en Alpha-grupp online och en online kurs om ”Musiken i gudstjänsten”.
Röster höjdes för att ungdomsarbetet skulle prioreteras. Anna och Kristina är redan nu viktiga resurser i de ordinarie verksamheterna som barn- och ungdomskörer och Hållplats Vasa, och alla enades om att det är viktigt att arbeta för att locka tillbaka ungdomarna och studenterna till kyrkan.
Efter 1,5 timme var det dags för paussång, och fast vi satt i våra stugor och sjöng för oss själva så förenades vi ändå i psalmens ord: ”…de osedda dagar vi möter med tröst, oss följer ju herden… ”
Årsmötet fortsatte med att flera ombud valdes bl a fick styrelsen ett nytt namn, Gunnar Rydin, som närmast kommer från Carlskyrkan.
Peo tackade avgående styrelsemedlem Kristina Jonsson, för hennes fina arbetet och hälsade henne välkommen tillbaka. Han tackade också alla som medverkat i kyrkan och deltagit via nätet.
Eva Lundeborg-Karlsson hade en kort avslutning kring psalmens ord: ”Jag har ofta frågor Herre….Det är nog o Gud att veta att jag lever i din hand”.
Vi förenades sedan, i hemmen och i kyrkan, i Herrens bön.
Vasakyrkans första digitala årsmöte var slut.
Vid pennan Åsa Lindgren
I söndags firades mässa i Vasakyrkan. Senaste det skedde var i höstas och det var en av många efterlängtad händelse. Gud kommer till oss i vin och bröd, med sin förlåtelse, med löfte om evigt liv, med upprättelse, gemenskap och kraft.
Som präst har jag tänkt mycket över hur vi gör med nattvarden under pandemin. Jag och min familj hade kunnat ordna nattvardsfirande i vårt eget hem – vi har allt som behövs. Men då skulle vi missa tanken om nattvardsgemenskapen. Nattvardsbordet är inte för en liten skara utan ska vara öppet och generöst. Nu gjorde vi så gott vi kunde i söndags, för att ge många möjligheten att ta emot nattvardsgåvorna, Kristi kropp och blod, och det var 35 personer som tog emot nattvarden i söndags, i en jämn ström som gjorde att det aldrig blev ”för många” i kyrkan – Gud hade omsorg och kallade människor i rätt tid.
Det gav naturligtvis mersmak. Förhoppningsvis får vi öppna upp kyrkan den 11 april och förhoppningsvis kan vi fira nattvard fler gånger under våren.
Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig kraft i varje prövning,
mättar mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång,
glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång.
SvPs 252 Text av F J Crosby, E Nyström
Det blir en årskonferens i år!
Under Kristi himmelsfärdshelgen den 13-16 maj samlas EFS och Salt till en gemensam uppbyggelsekonferens i Lorensbergskyrkan samt på nätet under temat ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?” (Jes. 43:19)
Och spirar gör det i vårt land och ut över världen! Under fjolårets multnande lövtäcke sticker det upp spännande grönska. I pandemins spår ser vi en ny längtan efter att få fira gudstjänst och bygga kristna gemenskaper. Kanske behöver vi hjälpa varandra att verkligen upptäcka allt det som Gud gör just nu?
Parallellt med uppbyggelsekonferensen hålls både Salts och EFS årsmöten. Liksom förra året sker förhandlingarna helt digitalt, via plattformen Vote-IT.
I konferenskommittén har vi jobbat med bilden av ett dragspel. I skrivande stund får vi endast samla 8 personer till gudstjänst och allmän sammankomst. Detta motsvarar dragspelets innersta läge. Någonstans i mitten finns 50-personersgränsen och längst ut 300 eller fler. Dragspelet kan snabbt och enkelt fällas ut om och när nya beslut kommer från myndigheterna.
I nuläget kommer endast medverkande kunna vara på plats i Kalmar. Alla andra deltar då i gudstjänster och seminarier via nätet. Vid 300 kan vi öppna upp som vanligt. Men oavsett antalet på plats kommer alla kunna vara med i det som händer via sin dator. Vi tänker också att man kan koppla upp en projektor eller skärm i sitt missionshus eller kyrka. Också där kan man mötas 8, 50 eller vad det nu blir för regel som gäller i mitten av maj.
EFS kommunikationsteam kommer att bygga upp en studio i Kalmar. Därifrån lotsar de oss in i gudstjänster, panelsamtal och seminarier. De kommer också att fånga upp spännande händelser från både Salts och EFS olika årsmöten. Tänk lite som Vinterstudion i SVT, eller sportradion, som kan rapportera från flera arenor.
På söndagskvällar med start den 14 februari mellan klockan 18.00-19.00 kommer vi att samlas digitalt för att be tillsammans. Bönen kommer att ske via Google Meet, ett digitalt verktyg. Bönen är öppen för alla som vill delta.
Klicka på denna länk för att komma till Google Meet: https://meet.google.com/diz-jbkj-axt
Jesus är Herre över varje tid, också den här. Vi lägger vår årskonferens i hans händer. Kom och delta med stor förväntan på vad Han vill göra!
Magnus Widholm, regional missionsledare EFS Sydöst
Rebecca Stighem, generalsekreterare för Salt
Mitt i fastans tid av självrannsakan och prövning kommer lite oväntat midfastosöndagens evangelium om brödundret (Joh 6:1-15). Visserligen ägde det rum strax före påsken, precis som för oss, så kronologin stämmer, men det är ändå ett mirakulöst skeende: Jesus mättar fem tusen människor, trots att det bara finns fem bröd och två fiskar att tillgå. En styrke- och maktdemonstration, ett glädjebud till folket, dissonant mot fastans ton av allvar och eftertanke. Men så i slutet av berättelsen tränger sorgen, smärtan och allvaret fram igen: istället för att ta emot folkets jubel drar sig Jesus undan i ensamhet. Varför?
Jesus lämnar för att människorna vill upphöja honom till en världslig kung, det står till och med att de tänkte försöka tvinga honom. Och nästa dag förklarar han för sina lärjungar att om de enbart följer honom för gemenskapen och det goda fikat så har de missförstått varför han kommit och vad hans uppdrag är. Jesus är själv det levande brödet, brödet från himlen. Han gör inte anspråk på den världsliga makten, inte på världens vis. Inte heller är han sänd bara för att mätta tomma magar för stunden. Uppdraget är mycket större än så – att utge sig själv för världens räddning. Ett svårsmält budskap. Och många avföljer Jesus – av fem tusen följare blir tolv kvar. För det är inget enkelt, populärt och insmickrande budskap han kommer med.
Ordet och brödet är oupplösligen sammanlänkade i vår tro, genom Jesus som i sig själv är både Ordet och Brödet. Räddningen räcks oss i form av både ord och bröd. Just därför har altaret en central plats i våra kyrkor, för därifrån tar vi emot Brödet som ger evigt liv. Och bredvid finns predikstolen, varifrån Ordet förkunnas.
Ibland har vi dock en tendens att glömma eller förminska nattvardens betydelse, och enbart förlita oss på ordets gudstjänst. I tidskriften NOD 1/2021 skriver Fredrik Lignell om detta, om hur vår tro och vårt liv riskerar att få slagsida och liksom kantra om det inte finns balans mellan altaret och predikstolen.
Vi ropar efter eldiga förkunnare och stora predikanter, men vad händer när vi går genom dödsskuggans dal, där alla ord tystnar? När vi ställs inför paradoxala, olösliga problem? Vad händer när det är kroppen som lider, när vår brist är kroppslig, inte intellektuell eller rationell? När det vi behöver inte är ytterligare en förklaring, en berättelse, en teologisk dogm? Det är då vi behöver brödet – livets bröd. Det är då vi behöver söka och möta Gud med vårt ringaste sinne, med munnen. Gå fram till altaret, överlämna vårt liv med allt det rymmer, be en ordlös bön. Av nåd ta emot. Där och då behöver vi inte en predikan till. Vi behöver känna den rent fysiska närvaron av någon som varit i dödsskuggans dal, till och med i själva dödsriket, och återvänt – till ljus, i ljus, med ljus.
Kristi kropp, för dig utgiven.
Kristi blod, för dig utgjutet.
Är ni redo? Under veckan som gick ringde en journalist från tidningen Dagen till mig för att fråga om Vasakyrkan är förberedd på förändrade restriktioner med ett högre antal gudstjänstdeltagare. Jag berättade att vi sannerligen längtar efter den tiden, och att nuet i mångt och mycket handlar om att hantera våra förväntningar.
Förväntanshantering. Kanske är det ett relevant begrepp för den här tiden, men jag tror att det finns ännu bättre användningsområden för det ordet – som under kommande söndags tema: ”Kampen mot ondskan”.
En annan artikel i samma Dagen berättade om sammanblandning mellan förtroende och förlåtelse i kyrkan. Varför finns utrymme för maktmänniskor och maktmissbruk i kyrkan? I artikeln uttrycktes att en av förklaringarna är att vi i kyrkan tränas i att tro och tänka gott om varandra, vilket gör oss sårbarare. Naivitet.
Det låter lovvärt, att tro gott om varandra. Men om det hade varit korrekt hade inte Jesus behövt vandra den plågsamma väg han gjorde, för våra felsteg och synders skull. I en värld som är präglad av syndafallet, ja där våra egna hjärtan är drabbade av syndafallet och där vi dagligen behöver omvändelse och förlåtelse, är det inte någon rimlig förväntanshantering att i allt tro gott om varandra. Vi är visserligen födda på nytt, men lever, som Martin Luther formulerade det, samtidigt som syndare och rättfärdiga: simul iustus et peccator.
Är du redo? Vad förväntar du dig – av dig själv? I troslivet? I den här världen? Vi står alla i en andlig kamp, mellan ont och gott, där den gudomliga segern genom Jesus Kristus död och uppståndelse redan är vunnen, men där kampen samtidigt utkämpas, just nu, mitt i våra liv, i våra hjärtan. Vi inbjuds att kämpa den goda kampen tillsammans med Gud, iklädda Guds vapenrustning.
Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.
Efesierbrevet 6:10-18
Här kommer ett par frågor till dig att reflektera över: Vad är utmaningarna för kristenheten idag? Var behöver vi särskilt ikläda oss Guds vapenrustning och vara bärare för Guds kraft?
”Kampen mot ondskan” är temat för vår gudstjänst nu på söndag – Bertil Johansson, tidigare missionsföreståndare för EFS, kommer att predika för oss. Missa inte det!
På grund av pandemin kommer Världsböndagen den 5 mars genomföras digitalt. På kansliet i Stockholm har man valt att spelat in en gudstjänst för detta ändamål och skickat ut en länk för alla som vill att delta: https://youtu.be/qoOPFULvvO8.
Som tidigare går böndagskollekten till utbildningsstipendier för kvinnor i Afrika, Asien, Mellanöstern och Latinamerika. Enskilda gudstjänstdeltagare kan ge via Swish, numret är: 123 667 86 50. Ange ”Böndag” och ort. Kollekt går också att sätta in på Pg 40 47 22-1. Man kan alltså fira denna gudstjänst, när det är möjligt för var och en.
Värdefull läsning kan man också få via hemsidan: www.svekumeniskakvinnor.se/varldsbondagen.
Under fastetiden direktsänder EFS varje dag en andakt, och på fredagar sänds de från Vasakyrkan. Här är dagens andakt!
Jag hade ett par kilometers promenad till bussen när jag gick i gymnasiet, för dryga 20 år sedan. Under dessa promenader samlade jag ihop alla tankar inför eller efter dagen. Det var luft och rymd, under mer eller mindre gott om tid. En gång inföll (är nedföll egentligen ett bättre ord?) ett liknande snöoväder som de vi har haft under den här vintern. Jag var trendig tonåring och därmed dåligt klädd och skodd och det gick långsamt på vägen hem från bussen. Men där och då drabbade mig en stark Gudsupplevelse och djup mening. Herren är nära. Att pulsa fram i snöblöta sneakers, i samtal med Gud – det var allt. Det var nog.
Vi lyckas inte alltid att skapa de här utrymmena i livet, av luft och rymd. Livet rusar på. Men kyrkoårets rytm är en hjälp. Mars månad präglas av fastetiden – en avskalad tid där vi tränar oss i att rikta blicken och uppmärksamheten mot Gud och vår nästa.
Måhända känns det för dig som att du inte kan skala bort något, för att det redan är så avskalat i denna tid. Om utrymmet och tomheten i tid redan finns, kan vi istället för att skala bort, lägga till. Lägg till något som hjälper dig att komma ihåg Guds nåd och förlåtelse och som hjälper dig att se din medmänniska. Varför inte lägga till en tid för bön under din dag? Kl. 10:00 varje dag förutom söndagar sänds fasteandakter genom EFS (facebook.com/efs.nu). Fredagar sänds andakten från Vasakyrkan. Välkommen att vara med digitalt.
Jag vill uppmuntra dig till att söka den gemenskap och de kristna sammanhang som är möjliga idag, om än de inte är som vanligt. Var en som är med och bär gemenskapen – i samtidig medvetenhet om att det är Jesus som djupast sett bär. Behovet av gemenskap, mänsklig kontakt och samtal är sannerligen på allvar. Det är ingen lätt tid – nu konfronteras vi med öknen i livet. Vi möter frågor som inte är så enkla att svara på. Vad är det att leva, visst är liv mer än frånvaro av död, vad är rätt att göra för min medmänniska? Var finns ro för våra tankar? Vi behöver inte vara rädda för frågorna, för vi har en Gud som är en klippa, som hör våra böner, som har omsorg om oss och som älskar oss. Vi har löftet från Jesus att vi kan luta oss mot honom och vila våra hjärtan och tankar hos Jesus. Herren är nära.
Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.
Fil 4:4-7
Guds rika välsignelse över dig!
Emmeli Karlsson Lundmark, präst och föreståndare
