I söndags firades mässa i Vasakyrkan. Senaste det skedde var i höstas och det var en av många efterlängtad händelse. Gud kommer till oss i vin och bröd, med sin förlåtelse, med löfte om evigt liv, med upprättelse, gemenskap och kraft.
Som präst har jag tänkt mycket över hur vi gör med nattvarden under pandemin. Jag och min familj hade kunnat ordna nattvardsfirande i vårt eget hem – vi har allt som behövs. Men då skulle vi missa tanken om nattvardsgemenskapen. Nattvardsbordet är inte för en liten skara utan ska vara öppet och generöst. Nu gjorde vi så gott vi kunde i söndags, för att ge många möjligheten att ta emot nattvardsgåvorna, Kristi kropp och blod, och det var 35 personer som tog emot nattvarden i söndags, i en jämn ström som gjorde att det aldrig blev ”för många” i kyrkan – Gud hade omsorg och kallade människor i rätt tid.
Det gav naturligtvis mersmak. Förhoppningsvis får vi öppna upp kyrkan den 11 april och förhoppningsvis kan vi fira nattvard fler gånger under våren.
Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig kraft i varje prövning,
mättar mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång,
glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång.
SvPs 252 Text av F J Crosby, E Nyström