Diakoni – nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.
“Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen diakonia. De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst diakonia.” Apg 6:1-4.
Diakoni kommer från det grekiska verbet diakonein och betyder “att tjäna”. I Apg 6:1-4 ser vi exempel på tjänandet, diakonin, som kommer till uttryck på två olika sätt. Dels genom att ordna med mat till änkor som inte kunde försörja sig själva, och dels genom tjänandet i bönen och i ordet. I bibeltexten framkommer det tydligt att både delarna är viktiga, det ena utesluter inte det andra. De tolv som kallar till sig lärjungarna ser behovet som finns i församlingen, nämligen att fler och fler kommer till kyrkan för att få mat, vilket leder till att apostlarna inte hinner med bön och ordets tjänst. Därför behövs flera som hjälper till att tjäna, diakonein, så att bönen och fördjupningen i ordet inte ska försummas.
Hur ser diakoni ut i bibeln? Både Gamla och Nya testamentet är fulla av exempel på hur vi som troende ska möta våra medmänniskor.
“När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall inte göra någon efterskörd i din vingård, inte heller plocka upp nerfallna druvor. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.” 3 Mos 19:9-10. Gamla testamentet är full av liknande uppmaningar. Gud säger inte att vi inte får skörda eller njuta av det vi sått, men han uppmanar oss att inte skörda ända ut till kanten och att inte samla in de sista axen av skörden, så att det ska få räcka till fler än till bara oss själva.
I Nya testamentet blir diakonin ännu tydligare, då Gud själv kommer till oss för att tjäna och inte för att bli tjänad. “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad diakoneo utan för att tjäna diakoneo och ge sitt liv till lösen för många.” Mark 10:45. Evangelierna berättar om hur Jesus tjänade människorna runt omkring sig, alla efter var och ens behov. I de resterande böckerna i Nya testamentet, får vi följa hur lärjungarna fortsätter att tjäna sina medmänniskor (inte minst i Apostlagärningarna). Något som lärjungarna och apostlarna verkligen förstod var just bönens och gudstjänstens roll. Liksom Jesus själv, prioriterade lärjungarna och apostlarna bönens tjänst. Att möta människors behov fick inte försumma bönen och gudstjänsten.
“Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.” 5 Mos 15:11. Detta är vårt uppdrag som troende och som församling; att tjäna, diakonein. Hur ska vi vara till hjälp för våra medmänniskor i vår stad? Behoven är oändliga: trasiga familjer, alkohol och drogmissbruk, de ensamma, ung som vuxen som lider av psykiskt ohälsa, ekonomisk fattigdom, prostitution, segregation,.. bara för att nämna några. Ja, jag blir också överväldigad av den oändliga listan. Att behov och nöd finns, innebär inte att vi i Vasakyrkan ska möta alla dessa behov. Vi behöver förstås avgränsa oss, kanske ska vi satsa på att hjälpa de ensamma, de som lider av psykisk ohälsa, eller av segregation? Vi får göra detta, som Vasakyrkans vision säger, genom att leva: nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Leva nära Jesus gör vi genom bönen, leva nära varandra gör vi bland annat genom att fira gudstjänst tillsammans, och sist men inte minst leva nära omvärlden. Detta gör vi genom vårt diakonala arbete.
/Joline Dagerbrant
