Kategori: Herdestav

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Foto: Eva Gerhardsson

Stormen stillas

Vi lever i en tid där det finns mycket som kan oroa oss. Personligen känns det som att varje gång jag möts av nyhetsflöden, är det en ny kris eller en ny konflikt som brusar upp som ett stormigt hav och känslan av litenhet, maktlöshet och rädsla är påtaglig. Men vid dessa stunder kan jag också drar mig till minnes Markusevangeliet 4:35-41. Där möts vi av berättelsen när Jesus stillar stormen. Berättelsen utspelar sig på kvällen efter en lång dag av undervisning av Jesus där han tillsammans med lärjungarna beslutar sig för att ta sig till andra sidan sjön, bort från folkmassorna som har lyssnat på undervisningen. Väl i båten lägger sig Jesus ner och somnar. Plötsligt blåser det upp till storm och lärjungarna grips av stor rädsla, de väcker Jesus som befaller stormen att lugna sig och stormen lyder. Berättelsen avslutas med att lärjungarna frågar sig “Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

Genom gamla testamentet återkommer ett bildspråk som talar om världens ondska och kaos i formen av vatten och vattenmonster, som kaosmakter eller kaosvatten. I detta bildspråk är det bara Gud som är den som har makten över kaoset, bara Han som stillar stormen. I templet fanns därför en kopparplatta som skulle påminna om och symbolisera Guds stillande av kaosvattnet. Det är troligt med detta i bakhuvudet som lärjungarna ställer frågan “Vem är han?” Jesus gör något som bara Gud har makt att göra. 

I Uppenbarelseboken kan vi sedan läsa om den himmelska tronsalen där författaren beskriver ett hav som av kristall. Upp 4:6. Det är renare, klarare än kopparplattan. Kaosvattnet blir stillat en gång för alla. Med denna framtidsvision, i tron och hoppet om det slutgiltiga stillandet får vi delta i Guds mission för en helare värld och vi får också, likt Jesus, vila tryggt i båten med tilltron till Guds makt och omsorg. Vi får vila i Guds ord till psalmisten “Lugn! Besinna att att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden.” Ps 46:11. 

/Oscar Richardsson

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Gudstjänstgrupper

När ni samlas har var och en något att bidra med…1 Kor 14:26

Orden ovan skriver Paulus till församlingen i Korinth men gäller lika mycket oss i Vasakyrkan och våra gudstjänster. Bara genom att vara med i gudstjänsten så bidrar personen och även om man inte kan vara fysiskt närvarande kan man be för gudstjänsten.

Biskopen i Växjö stift Fredrik Modeus talar i boken “Mod att vara kyrka”  om vikten av “kyrkbänksämbetet”: ”att helt enkelt vara en bedjande, lyssnande och lovsjungande gudstjänstfirare.” Modeus talar också om att arbeta med att fler personer får möjlighet att utföra uppgifter i gudstjänst, s.k. “praktisk delaktighet” och ett bra sätt att göra det är genom gudstjänstgrupper. 

En gudstjänstgrupp träffas för att förbereda en gudstjänst tillsammans och fördela uppgifter av olika slag, t.ex. hälsa välkommen, be dagens bön, läsa bibeltext, leda i förbön, tända ljus, vittnesbörd, föreslå en psalm. Under hösten har vi bestämt att vid tre gudstjänster i Vasakyrkan pröva att ha gudstjänstgrupper. De tre tillfällena är 6/10, 3/11 och 8/12. Några dagar innan gudstjänsten träffas vi (ca. en timme) för att förbereda gudstjänsten. Skulle du vilja vara med vid någon eller några av de tillfällena så anmäl dig till magnus@vasakyrkan.com.

/Magnus Lind

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestav septemeber

Jag har för några veckor sedan anlänt till mitt och min frus nya hem på västkusten. Det känns som att jag snart ska upp till vårt hem i Vasakyrkan och Umeå och fortsätta livet i Norrland. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig att västkusten är ett “nytt” hem för oss. Jag saknar er! 

Under hösten kommer Vasakyrkan att gå in i en ny säsong. En ny anställd, nya satsningar och nya tankar och idéer. Ibland kan förändring kännas obekvämt och jobbigt, men då får vi vila i att Gud aldrig förändras. Våra omständigheter förändras hela tiden och det har aldrig varit viktigare för kyrkan att hitta nya, kreativa sätt att visa det mäktiga budskapet om Jesus för vår värld. Samtidigt som vår värld ändras är det viktigt att ha med sig att budskapet om Jesus inte gör det, det är samma goda nyhet som vi alltid har predikat. Guds nåd ändras inte! De nyskrivna sångerna vi sjunger i kyrkan är inte nödvändigtvis bättre eller sämre än de äldre, det är samma kärlekssånger till Gud, men med en ny melodi. 

Inför min sista söndags-predikan i tjänst för Vasakyrkan under Heliga trefaldighets dag i början av sommaren gav jag er tre medskick inför kommande säsong:

  1. Gud älskar dig
  2. Gud är aktiv idag
  3. Sänk din förväntan på denna värld och höj din förväntan på Gud!

Denna världen kommer inte ge oss, eller våra vänner som ännu inte känner Jesus, det våra hjärtan innerst längtar efter. Denna världen kommer heller inte att täcka våra behov av närhet, kärlek eller omtanke på det sätt som bara Gud kan. Inga institutioner, organisationer eller ideologier kommer ge oss ovillkorlig kärlek, det är bara Jesus som kan det och han är värd att bygga sitt liv på! Jag kommer fortsätta att be för Vasakyrkan och jag kommer gärna och besöker er i framtiden. Vasakyrkan har en speciell plats i mitt hjärta. 

“Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” – Jes 43:19

Adam Govik f.d. anställd i Vasakyrkan

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Nära Jesus, nära varandra, nära omvärlden

Vår vision i Vasakyrkan är att vi vill leva nära Jesus, varandra och omvärlden. Hebreerbrevets författare kan hjälpa oss att reflektera över vad detta kan innebära:

Nära Jesus

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Heb 12:2. Att leva nära Jesus är att fästa vår blick på honom. När vi fäster vår blick vid Jesus så skapar han tro i oss. Fästa vår blick på Jesus kan vi göra genom att lyssna till honom i Ordet och Bönen och ta emot honom i Nattvarden. Som Rosenius skriver i psalm 251: “Var jag går i skogar berg och dalar följer mig en vän jag hör hans röst”. 

Nära varandra

Håll syskonkärleken levande. Heb 13:1 Att leva nära varandra får vi göra genom att hålla syskonkärleken levande. Vi tillhör Guds stora familj och är syskon med varandra. Det kan finnas spänningar och konflikter i familjen. Att hålla syskonkärleken levande tänker jag handlar om att be om kärlek till varandra och inte minst dem i gemenskapen som vi har svårare med. 

Nära omvärlden

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det haft änglar till gäster utan att veta om det. Heb 13:2. Att leva nära omvärlden handlar om att visa gästfrihet. Vi får i Vasakyrkan visa gästfrihet och gästvänlighet till de som kommer till kyrkan. Flera undersökningar visar på hur viktigt det är att ha en varm, öppen och välkomnande atmosfär för att församlingen ska kunna växa. Eller som Mats Nyholm pratade om här när han med ett team från S:t Clara kyrka var på besök. “Den kyrka växer som är öppen för alla”.  Att leva nära omvärlden handlar också om att med Jesus gå ut utanför kyrkan och möta människor där de är. Som det står i Heb 13:13: Låt oss då gå utanför lägret och dela hans smälek. 

/Magnus Lind, från andakt på EFS Vasakyrkans årsmöte

Foto/bild:Peo Einemo.

Kategorier
Betraktelse Herdestav

Herdestav april

Det är inte varje år som påsken infaller såpass tidigt som den gör i år, men det betyder inte att april månad är händelselös! Vi har två besök som väntar oss under april, det första är Mats Nyholm med team som kommer från S:ta Clara i Stockholm för att inspirera oss. Det andra besöket vi får är från Johannelunds bibelskola. Ett härligt gäng bibelskoleelever kommer till missionsfältet Umeå för att tjäna, evangelisera och ta emot. Ibland när jag tänker på mission tänker jag enbart på utlandsmission, att vi ska skicka pengar eller att åka till andra länder för att missionera. Men på senare år har mitt missionstänk breddats. Att missionera är något vi får göra i Sverige också! Under slutet av 1800-talet hade väckelsen satt sina spår i Sverige och uppskattningsvis var 90-95% av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska Kyrkan. EFS var en del av detta och sände tidigt ut missionärer till Afrika, såpass tidigt att myndigheten SIDA räknar de första EFS missionärerna i Afrika som Sveriges första bistånd! När missionärerna kom till Östafrika var det bara en liten minoritet av befolkningen som var kristna. Idag räknas delen bekännande kristna i Tanzania till en majoritet i landet, medan Sveriges bekännande kristna nu räknas mellan 10-15% av befolkningen. Vi lever nu i ett missionsland – det betyder inte att vi ska sluta ge till andra länder utan snarare att vi ska se oss själva som levande missionärer i de sammanhang som vi idag lever i! Vi är inte bara elektriker, lärare, sjuksköterskor, pensionärer eller studenter, vi är också missionärer. När en missionär blir utsänd till ett missionsland behöver han eller hon lära sig språket och kulturen för att nå den lokala befolkningen, men det behöver inte vi svenskar som är missionärer här. I Apostlagärningarna 4 står det om när Petrus och Johannes predikar för det Stora rådet och att rådet blev förvånade eftersom lärjungarna var olärda män. Evangeliet behöver predikas av fler folk än de som är anställda av kyrkan. Evangeliet behöver predikas av olärda män, så som det var i Apostlagärningarna. Min bön är att vi ska få samma hunger som Johannes och Petrus hade när de säger: “Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört” -Apg 4:20

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Denna gång i herdestaven vill jag dela med mig några ord om mina älsklingspsalmer och några tankar om kontroll och rädsla.
På senare år har jag börjat uppskatta de äldre psalmerna från psalmboken. Det finns en mångfald och psalmerna berör livets olika skeden. En tid i mitt liv orkade jag inte lyssna på de lovsånger jag var van vid, de sånger som handlade om att prisa Gud eller om att tjäna honom osjälviskt och av glädje. Jag ville prisa Gud och jag ville tjäna honom, men orken eller styrkan fanns inte där. Det var under den tiden jag upptäckte Blott en dag och Löftena kunna ej svika och jag lyssnade på dem om och om igen. Texterna blev både min bön och min bibelläsning. Sångerna gav mig tröst, vila och hopp, just för att de pekar på att det hänger på Gud och inte oss.

Det är naturligt att kontrollbehovet växer när det är kaosigt i vår omgivning. När det är kaos vet vi inte vad vi har att förvänta oss, detta skapar rädsla, och rädslan leder många gånger till dumma beslut. Just nu är det många som är oroliga, med tanke på all information vi får gällande krig som pågår och att det också kan drabba oss i Sverige. Den rädsla som växer hos många kontrolleras genom att till exempel hamstra mat eller besvara krig med mera krig. Egentligen vet vi att inget av detta är hållbara eller långsiktiga lösningar, men rädslan gör oss blinda.

Bibeln uppmanar oss att inte vara rädda, utan lita på Gud och hans löften. Lita på att Herren förser sina barn efter behov. I Jeremias bok får vi följa Guds folks historia, vi får läsa att Israel åter hamnar i fångenskap, denna gång i Babylonien. Följande säger Gud till sitt folk: “Bygg era hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång” Jer 29:5-7.
Vidare i Jer 30:10-11 säger Gud: “Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom. Ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig”.

Gud uppmanar sitt folk att göra det de kan påverka, nämligen att de ska plantera och föröka sig och att Gud är den som kommer med lösning och räddning. Allt är i Guds händer och inte i våra händer. Genom att försöka ta kontrollen över våra liv tappar vi istället friheten i att få vara människa. Den arma människan vi egentligen är.

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Vilken tröst vad än som kommer på

Allt ju vilar i min Faders händer

Skulle jag som barn väl ängslas då

Själv han är mig alla dagar nära

För var särskild tid med särskild nåd

Varje dags bekymmer vill han bära

Han som heter både Kraft och Råd

Morgondagens omsorg får jag spara,

om än oviss syns min vandringsstig.

Som din dag så skall din kraft ock vara

Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

Blott vid dina löften Herre kär

Löfterna kunna ej svika, 

nej, de står evigt kvar: 

Jesus med blodet beseglat

Allt vad han lovat har

/Joline Dagerbrant

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Kristus och abbot Mena - en koptisk vaxmålning på trä från 700-talet.

Ta emot varandra

Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far. Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära. Rom 15:4-7 Svenska Folkbibeln 2015.

Detta skriver Paulus i sitt brev till församlingen i Rom. Men jag upplever att orden också talar till oss i Vasakyrkan. Man kan sammanfatta texten i tre råd till oss:

1) Lyssna till Skriftens undervisning och tröst

Ibland kan det kännas mörkt och kallt i vår värld. Men vi har fått en stor gåva i Bibelns skrifter. Undervisningen där hjälper oss att bevara vårt hopp samt ge uthållighet och tröst. Vi kan lyssna till Guds ord på många olika sätt. Det kan vara både tillsammans i gudstjänster och på andra samlingar, men också enskilt i vardagen. Här kan bibelläsningsplaner, andaktsböcker och bibelappar vara till hjälp. 

2) Låt Gud hjälpa er att var eniga

I församlingen i Rom fanns det en hel del spänningar och olika åsikter och det har jag lagt märke till också finns i Vasakyrkan. Det är dock inte något unikt, för i alla församlingar tror jag det finns spänningar. Textens råd är att vi låter Gud hjälpa oss att vara eniga efter Jesu vilja. Jesus ber ju i sitt avskedstal i Joh 17 att alla troende ska bli ett. Uthållighetens och tröstens Gud vill hjälpa oss med detta. Det innebär inte att vi behöver ha samma åsikter i allt. I kapitlet före i Romarbrevet uppmanar Paulus oss att inte sätta oss till doms över olika uppfattningar. Vi är trots allt inte en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap.

3) Ta emot varandra såsom Kristus har tagit emot er

Före jul hade vi en mötesvärdsträff i Vasakyrkan, där vi pratade om mötesvärdens olika uppgifter. Vi konstaterade att mötesvärdens viktigaste uppgift är att vara välkomnande mot alla. Jag tycker att vi alla i Vasakyrkan får hjälpas åt med detta. Flera undersökningar visar också på hur viktigt det är att ha en varm, öppen och välkomnande atmosfär för att församling ska kunna växa. Huvudanledningen och inspirationen till att ta emot varandra är att Kristus först har tagit emot oss var och en med sin öppna famn. Den famn som omfamnar oss från korset.  

Bön: Uthållighetens och tröstens Gud. Tack för Bibelns undervisning och hjälp oss att lyssna till den. Lär oss i kyrkan att vara eniga efter Kristi vilja och inte sätta oss till doms över olika uppfattningar. Hjälp oss att ta emot varandra såsom Kristus har tagit emot oss. I Jesu namn Amen. 

/Magnus Lind

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav Undervisning

Herdestav januari 2024

Att Gud har sätt att kommunicera med människor kan vi läsa som ett genomgående tema i hela Bibeln. Det sker på olika sätt i olika situationer, ibland tydligare och ibland på ett sätt som gör att man behöver lyssna lite extra. Några av sätten som Gud i Bibeln talar är genom Den Helige Ande, genom drömmar och visioner, genom änglar och genom andra personer. Gud talar fortfarande till oss människor. Vi ber ofta till Gud att han ska gripa in men hur ofta ger vi tid till Gud att faktiskt tala?

Tänk om du vid ett läkarbesök, sätter dig ned, utförligt beskriver dina smärtor, och vid sekunden du berättat klart reser dig upp och går hem utan att lyssna på vad läkaren har för prognos eller rekommenderad plan för att du ska må bättre. Det är samma med Gud, han vill lyssna på oss och våra innersta tankar och funderingar men han vill också tala. Ger vi Gud plats för att tala och har vi våra sinnen inställda på att faktiskt lyssna? Gud kanske talar på ett sätt som vi inte är vana vid. Vår Gud är ändå en skapande och kreativ Gud och kan skapa nya sätt att tala med oss hela tiden. 

Att börja lyssna in Gud och låta hans röst leda kyrkan kan vara lite läskigt. Det innebär att vi släpper vår kontroll och litar på att Gud faktiskt ska tala och leda. Det betyder också att vi behöver vara frimodiga att gå på det vi tror Gud säger åt oss att göra. 

Om vi vill att vår kyrka ska blomstra och må bra måste vi ha Guds ledning. Kyrkor som inte blandar in Gud i sin ledning och riktning dör ut. 

När du sitter hemma och ber för Vasakyrkan och du upplever att Gud talar om kyrkan; skriv gärna ner det och be extra över det. Kanske är detta något som församlingsledningen kan informeras om? Kanalen mellan dig och Gud är helt öppen! Ofta när Gud talar bekräftar Gud det genom att säga det genom flera personer så var frimodig i att dela när du upplever att Gud talar, kanske använder Gud dig för att berätta något för Vasakyrkan!

“Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” – Johannes 10:27

Låt oss gå in i 2024 helt ledda av Gud och hans levande ord!

Adam Govik

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Tänd ljus

Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5

Senast tiden har jag gått och nynnat på Psalm 609: Advent  är mörker och kyla, på jorden är krig och kallt. Advent är den mörkaste tiden på året. Vi kan också uppleva att vi lever i en mörk tid med så mycket ont i världen. Ibland kan det också kännas mörkt i ens eget liv. 

Under advents- och jultiden tänder vi många ljus i våra hem och samlingslokaler. De ljusen vill påminna oss om att vi får tända och bära ljus genom våra liv. Som det står i det gamla ordspråket: Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Eller som Bo Setterlind skriver i sin början av sin dikt Tänd ljus: Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset. 

Genom våra ord, handlingar och böner, i vardagens liv, får vi tända och bära ljus. Även våra verksamheter och samlingar i kyrkan får vara ljusbärare. Ett exempel är alla våra Gudstjänster i Vasakyrkan och en annan är På trappan. I syftesbeskrivningen för På trappan står det: – Jag är världens ljus säger Jesus. Vi vill från det stora Kristusljuset finnas i Umeå centrum som ljusbärare.

Ljusen vi tänder i advent får påminna oss om att tända ljus men framförallt om världens ljus, Jesus Kristus som kom till vår jord. Det sanna ljuset, som ger alla människor, skulle komma in i världen. (Joh 1:9). Han som kom till oss på julnatten, kommer också till oss idag och i sin härlighet vid tidens slut. Till Kristus får vi vända oss och be vårt Hosianna som betyder Herre hjälp! Jesus vill ge oss av sitt ljus och hjälpa oss att bära ljus. 

Advent är mörker och kyla.

På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:

Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra

och leva tillsammans i frid.

Första advent

/Magnus Lind

Kategorier
Betraktelse Herdestav Undervisning

Herdestaven

Diakoni – nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.

“Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen diakonia. De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: »Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst diakonia.” Apg 6:1-4.

Diakoni kommer från det grekiska verbet diakonein och betyder “att tjäna”. I Apg 6:1-4 ser vi exempel på tjänandet, diakonin, som kommer till uttryck på två olika sätt. Dels genom att ordna med mat till änkor som inte kunde försörja sig själva, och dels genom tjänandet i bönen och i ordet. I bibeltexten framkommer det tydligt att både delarna är viktiga, det ena utesluter inte det andra. De tolv som kallar till sig lärjungarna ser behovet som finns i församlingen, nämligen att fler och fler kommer till kyrkan för att få mat, vilket leder till att apostlarna inte hinner med bön och ordets tjänst. Därför behövs flera som hjälper till att tjäna, diakonein, så att bönen och fördjupningen i ordet inte ska försummas.

Hur ser diakoni ut i bibeln? Både Gamla och Nya testamentet är fulla av exempel på hur vi som troende ska möta våra medmänniskor. 

“När grödan bärgas i ert land, skall du inte skörda ända ut till åkerrenen, inte heller skall du samla in de sista axen av skörden. Du skall inte göra någon efterskörd i din vingård, inte heller plocka upp nerfallna druvor. Du skall lämna kvar det åt den fattige och åt invandraren. Jag är Herren, er Gud.” 3 Mos 19:9-10. Gamla testamentet är full av liknande uppmaningar. Gud säger inte att vi inte får skörda eller njuta av det vi sått, men han uppmanar oss att inte skörda ända ut till kanten och att inte samla in de sista axen av skörden, så att det ska få räcka till fler än till bara oss själva. 

I Nya testamentet blir diakonin ännu tydligare, då Gud själv kommer till oss för att tjäna och inte för att bli tjänad. “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad diakoneo utan för att tjäna diakoneo och ge sitt liv till lösen för många.” Mark 10:45. Evangelierna berättar om hur Jesus tjänade människorna runt omkring sig, alla efter var och ens behov. I de resterande böckerna i Nya testamentet, får vi följa hur lärjungarna fortsätter att tjäna sina medmänniskor (inte minst i Apostlagärningarna). Något som lärjungarna och apostlarna verkligen förstod var just bönens och gudstjänstens roll. Liksom Jesus själv, prioriterade lärjungarna och apostlarna bönens tjänst. Att möta människors behov fick inte försumma bönen och gudstjänsten.

“Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.” 5 Mos 15:11. Detta är vårt uppdrag som troende och som församling; att tjäna, diakonein. Hur ska vi vara till hjälp för våra medmänniskor i vår stad? Behoven är oändliga: trasiga familjer, alkohol och drogmissbruk, de ensamma, ung som vuxen som lider av psykiskt ohälsa, ekonomisk fattigdom, prostitution, segregation,.. bara för att nämna några. Ja, jag blir också överväldigad av den oändliga listan. Att behov och nöd finns, innebär inte att vi i Vasakyrkan ska möta alla dessa behov. Vi behöver förstås avgränsa oss, kanske ska vi satsa på att hjälpa de ensamma, de som lider av psykisk ohälsa, eller av segregation? Vi får göra detta, som Vasakyrkans vision säger, genom att leva: nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Leva nära Jesus gör vi genom bönen, leva nära varandra gör vi bland annat genom att fira gudstjänst tillsammans, och sist men inte minst leva nära omvärlden. Detta gör vi genom vårt diakonala arbete.

/Joline Dagerbrant