Vårkänsla
“Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan, märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.”
Jesaja 43:18-19
Jodå, visst märker vi att det spirar i naturen även här uppe i Umeå hos oss.
Snön är borta och det börjar bli grönt på så många sätt. Ljuset bryter igenom på ett tydligt sätt. Personligen tycker jag att ljuset hjälper till när man ska vakna på morgonen när det inte är så mörkt som under vintern. Och det är trevligt med ljusa och lite varmare kvällar. Vi har mycket att se fram emot.
Man kan kort sagt säga att det är vårkänsla. Vi vet att så mycket mer kommer att växa och spira. Det blir ännu ljusare och varmare. De som är intresserade av odling har fullt upp med förberedelser. Balkonger, altaner och uteplatser förbereds så vi kan vara där och ta in ljus och värme.
Dela ordet “vårkänsla” och delar i två delar så läser och säger vi i stället “vår känsla”. Vad är vår känsla i Vasakyrkan?
För inte så länge sedan var det årsmöte för föreningen. Många nya i styrelsen som ska lära sig att jobba ihop. Viktiga samtal förs om verksamhetsplan och vad som bör satsas på i framtiden. Det är inte bara styrelsen som ska bära det utan vi alla i vår förening, i vår kyrka, har möjlighet och ansvar i detta.
Vasakyrkan är ett härligt sammanhang, en trädgård med en massa olika sorters växter, buskar och träd. Det finns så mycket att vara tacksam för. Så många vackra växter som sprider hopp, ljus och värme.
Men i vårens tid av nyfödelse i naturen kan vi också fundera lite.
Vad är det som vill växa och gro? Någon ny blomma eller träd? Vilka redan befintliga växter, buskar och blommor behöver få lite mer omsorg för att funka ännu bättre och komma mer till sin rätt?
Frågan om vad som behöver rensas kan också vara viktig att närma sig.
I bibeltexten från Jesaja står det “Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken”.
Jag tänker att det i vårt sammanhang Vasakyrkan, vår trädgård finns det grupper, aktiviteter och samlingsplatser som nu känns som öken och ödemark. Områden där vi kanske är lite vilsna om hur vi ska göra i framtiden.
Hur når vi t.ex. barn, familjer och unga? Det kan finnas tankar om kör, sång och musik. Eller vad vi har för öppna mötesplatser dagtid? Många tankar och funderingar finns i en mängd frågor som rör vår förening, vår kyrka.
Men Gud gör en väg genom öken och ödemark. Redan nu spirar det!
Vi får alla hjälpas åt att fundera och jobba tillsammans. Vi kan återigen landa i våra ledord “Nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden”. Vi får be och lyssna in vår Herre, vara nära varandra i bön, samtal och arbete kring hur vi kan dela vår tro med omvärlden både nära och långt borta.
Vårkänslan och vår känsla är full av liv och växt, av hopp och ljus.
Vi, alla tillsammans, får med tacksamhet ta oss an det nya.
/ Ulrika Lind
