Författare: Magnus Lind

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Tänd ljus

Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5

Senast tiden har jag gått och nynnat på Psalm 609: Advent  är mörker och kyla, på jorden är krig och kallt. Advent är den mörkaste tiden på året. Vi kan också uppleva att vi lever i en mörk tid med så mycket ont i världen. Ibland kan det också kännas mörkt i ens eget liv. 

Under advents- och jultiden tänder vi många ljus i våra hem och samlingslokaler. De ljusen vill påminna oss om att vi får tända och bära ljus genom våra liv. Som det står i det gamla ordspråket: Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Eller som Bo Setterlind skriver i sin början av sin dikt Tänd ljus: Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset. 

Genom våra ord, handlingar och böner, i vardagens liv, får vi tända och bära ljus. Även våra verksamheter och samlingar i kyrkan får vara ljusbärare. Ett exempel är alla våra Gudstjänster i Vasakyrkan och en annan är På trappan. I syftesbeskrivningen för På trappan står det: – Jag är världens ljus säger Jesus. Vi vill från det stora Kristusljuset finnas i Umeå centrum som ljusbärare.

Ljusen vi tänder i advent får påminna oss om att tända ljus men framförallt om världens ljus, Jesus Kristus som kom till vår jord. Det sanna ljuset, som ger alla människor, skulle komma in i världen. (Joh 1:9). Han som kom till oss på julnatten, kommer också till oss idag och i sin härlighet vid tidens slut. Till Kristus får vi vända oss och be vårt Hosianna som betyder Herre hjälp! Jesus vill ge oss av sitt ljus och hjälpa oss att bära ljus. 

Advent är mörker och kyla.

På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:

Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra

och leva tillsammans i frid.

Första advent

/Magnus Lind

Kategorier
Bön Gemenskap

Bön i Vasakyrkan

Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk. Mark 11:17

När teamet från S:t Clara kyrka var här uppmuntrade de oss till att ha dagliga bönesamlingar i Vasakyrkan. Vi erbjuder nu möjlighet till detta vid olika tider och med olika former:

Måndagar 13:00 eller 18:30: Andakt i samband med Vasaträffen. 

Tisdagar 12:30: Lunchbön där vi tackar och lovar Gud. 

Onsdagar 8:30: Morgonbön där vi ber för Vasakyrkan och vår omvärld

Torsdagar 19:00: Kvällsbön med undervisning om bön 

Fredagar 13:30-15:30: Möjlighet till förbön och ljuständning medan På trappan pågår. 

Lördagar 10:30: Ekumenisk bön på Frälsningsarmén (OBS plats)

Söndagar 11:00: Gudstjänst med bön och lovsång

Kategorier
Mission

Adventsförsäljning

Lördagen den 2 december mellan 11.00 – 14.00 har Händer för Mission adventsförsäljning med handarbeten, hembakat bröd, saft och sylt m.m.

Kom och handla julklappar, pynt och bröd till julen – samtidigt som du gör en viktig insats för EFS internationella arbete.

Det finns möjlighet att hjälpa till. Det kommer upp en lista på anslagstavlan där man kan skriva upp sig. Du kan också höra av dig direkt till kontaktpersonerna (se nedan).

Det går att lämna in det du önskar skänka redan på fredagkväll (1/12) mellan kl. 18.00 – 20.00.

Kontaktperson: Kerstin Einemo 070-556 67 98  eller Eva Lundeborg Karlsson 070-376 45 11.

Kategorier
Betraktelse Herdestav Undervisning

Herdestaven

Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Jes 56:7, Mark 11:17

Dessa ord som Jesus citerar från Jesaja bok, nämndes flera gånger i samband med S:t Claras kyrkas besök hos oss i Vasakyrkan. Prästen Mats Nyholm talade om att när Jesus ser på Umeå så ser han också Vasakyrkan och säger dessa ord om oss. 

Mitt hus skall kallas ett bönens hus

Mats Nyholm utmanade oss att ge mer utrymme för bön i Vasakyrkan. Detta bygger också på S:t Claras kyrkas egna erfarenhet av dagliga bönesamlingar och vad det har betytt för dem. Mats menade att bönen är den största anledningen till att S:t Clara kyrka har fyllts med människor och gett dem kraft till diakoni och evangelisation. 

Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Jesus ord handlar också om öppenhet för alla människor.  Mats talade om att kyrkans kallelse är att vara öppen för alla men inte för allt. Här visade Teamet från Clara kyrka på Vasakyrkans stora möjligheter och de gladdes över att så många människor söker till kyrkan, både till samlingar inne i kyrkan och ute på trappan. Någon i teamet sa att: “Vi har plattan men ni har trappan.” Jag tänker att vi i Vasakyrkan får be och arbeta för att vår kyrka ska få vara en öppen kyrka för alla. Det handlar inte minst om att möta alla människor med Jesu kärlek. 

De nio tillväxtfaktorerna

Under dagarna påmindes vi också om de nio grundvärderingar och tillväxtfaktorer som S:t Clara kyrka arbetar utifrån och som talar just mycket om bön och öppenhet. Det var Carl-Erik Sahlberg (1945-2021) som kom som präst till kyrkan 1989 som började tillämpa de tillväxtfaktorer som han hade funnit i sin kyrkohistoriska forskning. När han kom till kyrkan var det bara några få som samlades där men idag är kyrkan fullsatt. Jag tänker att dessa nio principer också kan vara något som vi i Vasakyrkan får inspireras av i vår vision av att leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden:

1. Den kyrka växer som är öppen för alla

2. Den kyrka växer som bryr sig om människor i nöd

3. Den kyrka växer som har en kärleksfull gemenskap

4. Den kyrka växer som sätter Jesus i centrum

5. Den kyrka växer som lever ett helgat liv

6. Den kyrka växer som vågar lida för sin tros skull

7. Den kyrka växer som söker Gud i bön

8. Den kyrka växer som använder lekmän

9. Den kyrka växer som är beroende av den helige Andes kraft

/Magnus Lind

Foto/bild:Peo Einemo.

Kategorier
Betraktelse Herdestav

Herdestaven 

Mångfalden och enheten i Vasakyrkan

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 1 Kor 12:4-6

Sommaren på Backen har nu gått mot sitt slut. För mig har det varit en glädje att få vara med på många gudstjänster och kulturverandor. Sommarens samlingar har varit välbesökta och många har uttryckt sig positivt om dem. Tack alla som bidragit på Backen på olika sätt. Nu drar vi igång igen i Vasakyrkan med de olika verksamheterna. Jag tänker att bibelordet ovan från Paulus, som vi läste för några söndagar sedan, gäller också oss i Vasakyrkan.

Nådegåvorna är olika men Anden densamme. 

Var och en av oss i Vasakyrkan har fått olika gåvor och talanger av Gud. Gud vill att vi ska använda dem till att bygga upp vår kyrka och tjäna varandra med dem. Vi får be Gud och varandra om hjälp att upptäcka gåvorna och på vilket sätt vi ska använda dem. Alla gåvor och bidrag är viktiga. Paulus skriver senare i samma brev att “var och en har något att bidra med”. Rosenius skriver om nådegåvornas mångfald med orden: “En sådan rikedom och mångfald är utmärkande för allt vad Gud har skapat. Ty samtidigt som det finns en Andens enhet, måste det också finnas en nådegåvornas mångfald, där var och en tjänar med sin gåva.”

Tjänsterna är olika men Herren densamme

Tjänsterna i Vasakyrkan ser också olika ut. Nu har vi glädjen att vara tre anställda, eftersom Joline Dagerbrandt har börjat hos oss. Hennes tjänst kommer att ha en diakonal och utåtriktad inriktning. Be gärna för oss anställda och våra olika tjänster. Här får vi också be för alla som på olika sätt har olika ledaruppdrag i vår kyrka. Tjänsterna kan också bestå av de olika handlingarna vi alla gör för Herren och varandra. Det finns olika sätt att tjäna Gud men det är samme Herre som vi tjänar. 

Verksamheterna är olika, men Gud är densamme. 

Vi har många olika verksamheter här i kyrkan, för olika åldrar, som nu drar igång. De mesta av verksamheterna är sådana vi har haft förut men en del nytt kommer också att hända här i höst. Förutom onsdagsbönerna på morgnarna kommer det också att vara torsdagsböner på kvällarna. Den 19-22 september kommer en grupp från St Clara kyrka upp till oss och det kommer att vara saker som händer tillsammans med dem både inne i kyrkan och utanför den. En ny Alphakurs börjar också den 24 september. I mitten av september drar också Söndagsskola för vuxna igång. Verksamheterna kan se olika ut både i kyrkan och i våra liv, men det är Gud som verkar i allt och genom allt. 

Enhet i mångfald

Det finns en stor mångfald av gåvor, tjänster och verksamheter i Vasakyrkan men det som som förenar oss och alla kristna är tron på Gud Fader, Herren Jesus och den heliga Anden. Vi får vända oss till vår treenige Gud som själv är en enhet i mångfald och be om hjälp denna höst i Vasakyrkan:

Treenige Gud, vi tackar dig för vår församling och för våra olika gåvor, tjänster och verksamheter. Hjälp oss att leva förenade med dig, vända mot världen och öppna för varandra. I Jesu namn. Amen.

/Magnus Lind, Präst

Kategorier
Betraktelse Föreningen

Guds mission

Nu har jag arbetat en första termin i Vasakyrkan och jag är tacksam över det varma välkomnandet jag fått och alla goda möten och samtal jag fått ha. Nu går vi in i sommaren och jag ser fram emot att vara på EFS gården Backen med dess spännande program i form av Kulturverandan och Gudstjänst. Vi får hjälpas åt att bjuda in människor till vår fina sommargård och dess verksamhet. På trappan som kommer att pågå även delar av sommaren är också en möjlighet att möta människor. Känn frihet att kontakta mig också i sommar om ni vill samtala med mig om något eller att jag ska komma på besök (3 juli – 8 augusti är jag dock i Luleå på semester).

Jag har just avslutat en kurs på Johannelunds teologiska högskola som heter Den missionella kyrkan. Kursen visar på den förändring som skett i synen på mission. Om man tidigare sa att kyrkan har en mission så talar man nu om Guds mission (missio Dei) som har en kyrka. Ordet mission betyder sändning och Bibeln talar om att Gud är en sändande (missionerande) Gud. Fadern sänder Sonen till världen för att rädda den (Joh 3:17). Fadern och Sonen sänder Anden. Fadern, Sonen och Anden sänder sin kyrka till världen.  I EFS riktlinjer står det: “Mission är inte ett mänskligt företag, utan människan inbjuds av Gud själv att ta del i och förverkliga hans vilja med världen. Genom dopet och sitt jordiska kall (dvs. sin speciella livsuppgift) är varje kristen på ett särskilt sätt med i Guds mission.” 

Vi i Vasakyrkan får som enskilda och som gemenskap (missionsförening) vara med i Guds mission att rädda världen. Genom våra ord och gärningar får vi, i andens kraft, följa med Jesus i hans mission och visa på Guds rike och Guds kärlek. Vi är en communion in mission som vill vara nära Jesus, varandra och omvärlden. Jesus säger: “Som Fadern har sänt mig sänder jag er” Joh 20:21.

Nu önskar jag er alla en riktigt god sommar i Guds vila och Guds mission. 

/Magnus Lind, präst

Kategorier
Gudstjänst

Ni ska få kraft…

Nu till helgen 19-21 maj är det EFS årskonferens i Umeå. Det mesta kommer att vara i Umeå Energi Arena men också en del som händer i Vasakyrkan, t.ex. musikalen På väg och Kvällsmässa med Tomas Sjödin. Se hela programmet

Temat för konferesen är “Växa i lärjungaskap – ni ska få kraft…EFS Västerbottens distriktsföreståndare Mats Lindberg skriver om detta tema: 

Konferensen ligger som vanligt på Kristi himmelsfärdshelgen. Där påminns vi om att Jesus återvänder till himlen men också om att Jesus lovar lärjungarna att de ska få kraft för att kunna föra evangeliet vidare. Vi är lika beroende av Andens kraft som de första lärjungarna var. Och det ligger samtidigt ett hopp i detta att det inte beror på vår egen kraft. Ni ska få kraft!

Vi får be och hoppas att denna konferens ska ge oss kraft och hjälpa oss att växa i lärjungaskap. 

/Magnus Lind, Präst Vasakyrkan

*Det finns möjlighet att anmäla sig på plats i konferensbyrån och köpa en konferensbiljett för 595 kronor. Barn är gratis. Alla gudstjänster och konserter är kostnadsfria och öppna för allmänheten.

Kategorier
Betraktelse Föreningen Herdestav

Herdestaven

Kasta ut nätet!

I en av påskens texter (Joh 21) berättas det att sju av lärjungarna fiskade en natt på sin gamla ”arbetsplats” – Gennesarets sjö, men de fick ingenting: När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!”. 

Ibland upplever vi likt de sju lärjungarna motgångar och misslyckanden i våra liv och dess sysslor. Kanske upplever vi en en trötthet och ett mörker? För mig talar berättelsen om att den levande Herren är med oss i vår vardag med dess olika sysslor, även om vi inte alltid förstår det. Jesus har lovat att vara med oss varje dag och hjälpa oss. Jesus frågar efter hur vi har det och visar på nya möjligheter i våra olika problem.  

Berättelsen kan också tala om vårt arbete i Vasakyrkan. Vi får vara med i kyrkans båt med uppdrag att kasta ut evangeliets nät för att människor ska bli befriade. Någon av kyrkofäderna sa: ”För fisken som är skapad för vattnet är det dödligt att bli hämtad upp ur havet men för människan är det tvärtom. Evangeliets nät drar oss upp ur dödens vatten och för oss till Guds ljus, till det sanna livet.”

  Ibland kan vi dock uppleva att det går trögt med missionsarbetet. Jesus vill dock vägleda och hjälpa oss. Ibland kallar han oss att kasta ut nätet på nya sätt, våga pröva nya verksamheter och former för att människor idag skall nås av evangeliet.  Ett exempel är “På trappan” i Vasakyrkan där vi tillsammans med Umeå stadsförsamling, sedan några år tillbaka varje fredag eftermiddag flyttar ut till vår trappa och bjuder passerade på kaffe och kaka. Många stannar för att fika men också för att samtala eller gå in i kyrkan och värma sig en stund. Kanske du skulle vilja och kunna vara med som frivillig i denna verksamhet? Vi får fortsätta att lyssna in Jesus för att se på vilket sätt han vill att vi ska kasta ut nätet i vårt sammanhang.

Mitt i våra liv, både som enskilda och församling, är det viktigt att vi inte glömmer bort att äta hos Jesus. Vi får i andakt och gudstjänst äta av Jesu levande bröd och få ny kraft och glöd. 

Då lärjungarna steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd… 

Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.”

Magnus Lind, präst Vasakyrkan Umeå

Kategorier
Betraktelse

Kärlekens väg

Nu har jag tjänat en månad som präst i Vasakyrkan och vill tacka för det varma mottagandet jag fått. Jag är glad över alla människor i olika åldrar som jag fått möta i olika verksamheter. Jag upplever att mycket är på gång i Vasakyrkan och gläds över alla som vill bidra på olika sätt i vår kyrka. En längtan och bön som finns hos många är att Vasakyrkan ska få ett tydligare utåtriktat fokus där vi möter nya människor med Jesu budskap och kärlek. Här får vi inte minst glädjas och be över alla som hittar till våra olika verksamheter som exempelvis Babysången, Amigos, Unga vuxna, Alpha, Måndagsträffen och På trappan. Det finns också på gång ett utökat samarbete med Stadsmissionen, vilket ni kan får höra mer om på årsmötet den 1 mars. Sedan har vi också alla människor vi möter i vår vardag, där vi får sprida Jesu budskap och kärlek. Vi får fortsätta att be att Jesus ska leda oss i denna mission.

Jag gillar Vasakyrkans vision: “Att leva nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden.” För att leva nära Jesus kan fastetiden, som vi nu är inne i, vara till hjälp. En tid för bön och fasta och där vi i begrundan följer Jesu väg till korset. Det som enligt bibeltexterna driver Jesus att gå den vägen är hans kärlek till världen och alla människor. I flera av fastetidens psalmer sjunger vi om denna kärlek, som t. ex. i Psalm 137: “Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav.” Jesus går kärlekens väg och vi är kallade att följa Jesus på den vägen. Jag tänker att det handlar mycket om att ta emot hans kärlek och ge den vidare. Det som aposteln Johannes skriver i sitt första brev: “Vi älskar därför att han först älskade oss” 1 Joh 4:19. 

Ett sätt vi kan ge kärleken vidare är genom att tjäna andra. Ibland hälsar vi varandra med ett tjenare som är en förkortade form av uttrycket; “Jag är din ödmjuke tjänare”. Tänk om vi i Vasakyrkan kan möta var och en med den inställningen. Där vi med hjälp av Jesus tjänar och hjälper andra och varandra, utifrån våra gåvor. Då lever vi nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden. Det är att följa Jesus på kärlekens väg. Som Jesus säger i Fastlagssöndagens evangelietext med temat “Kärlekens väg”: 

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare…Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” Mark 10:43-45. 

Magnus Lind, präst i Vasakyrkan

Kategorier
Betraktelse

Han som hjälper

Jag skriver detta dagen efter att jag och min familj fick ett sånt
varmt välkomnande som ny präst i Vasakyrkan vid gudstjänsten den 22 januari. Jag känner tacksamhet till er alla. Vi läste ur söndagens evangelium (Joh 4:46-54) om hur Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin. Att komma till
Vasakyrkan är för mig också att komma tillbaka eftersom jag
arbetade här i skolevangelisationsteam för 33 år sedan. För mig,
likt de på bröllopet i Kana, skedde då ett under eftersom jag
träffade och blev tillsammans med min älskade Ulrica. Det ledde till bröllop och så småningom fyra barn, varav alla nu är vuxna.

Själv kan jag dock inte, i mig själv, göra några under, däremot tror jag att Jesus kan. Jesus som förvandlade vatten till vin, han kan också förvandla människor och samhällen. Det som också står i Vasakyrkans vision. ”Vi längtar att få se Jesus förvandla oss själva såväl som vår stad. Vår vision är att vara nära Jesus, nära varandra och nära vår omvärld.”


Hur kan vi då vara nära Jesus? I evangeliet läste vi om
ämbetsmannen som sökte upp Jesus och bad honom komma och
bota hans son: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jag tänker att
också vi får be Jesus, vår Herre om hjälp både för oss själva, vår
omgivning och vår församling. Vi får be att Jesus ska komma med
sitt liv och sin kraft. Sedan får vi likt ämbetsmannen gå i tro på Jesu ord, till vår omvärld och där dela tro och liv.

Jag ser med förväntan fram på att arbeta här men också med viss
oro. Hur ska det gå med flytten från Luleå där vi bott i 25 år? Är jag verkligen rätt person för uppgiften i Vasakyrkan? Jag har dock gång på gång blivit påmind om att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få. Jag har alla ni som tillhör Vasakyrkan och ”tillsammans får vi tjäna i kyrkan” som Gunnar Rydin sa i söndags. Vi får stödja och hjälpa varandra som medlemmar i Kristi kropp. Vi får också dela lidande och tröst med varandra som vi läste om i söndagens episteltext (2 Kor 1:3–7). Framförallt har vi Herren som vill hjälpa oss alla med sin kraft och stöd.

När jag och Ulrica för ett tag sedan var på väg i bilen började vi
samtala om vi gör rätt i att flytta från Luleå och hur vi kommer att klara av våra uppgifter i Umeå. Just då kom vi bakom en bil med registreringnummer: JES 442. Både vi tänkte att det är ju ett
bibelord. Först prövade vi med att slå upp Jes 4:42 men det finns
ingen vers 42 i det kapitlet men däremot finns Jes 44:2. Det ordet
från Gud var ursprungligen sagt till Israels folk men nu talade det till oss och jag tänker att det kan vara ett ord till oss alla. Speciellt om vi byter ut namnen i ordet emot våra egna namn. Ord om att vi finns i Guds hand och att han är den som hjälper oss.

Så säger Herren, din skapare, han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig: Var inte rädd min tjänare Jakob, Jeshurun,
som jag har utvalt.

Jes 44:2

/Magnus Lindh