Tag: veckobrev

Efter ett år som präst och herde i Vasakyrkan går nu Emmeli på mammaledighet. I slutet av oktober väntar familjen Karlsson Lundmark tillskott i familjen och vi gläds å deras vägar.

Nu är det viktigt att vi låter Emmeli ladda inför nedkomsten. Hon behöver nu få tid att rikta in sig på det som kommer, en ny liten medlem i familjen. Av respekt hör vi därför inte av oss gällande arbetsrelaterade frågor. Sociala, medmänskliga samtal är däremot välkomna.

Har du behov, frågor el dyl får du mer än gärna ringa Vasakyrkans växel; 090-77 05 17 så guidas du till lämplig person som kan hjälpa eller svara. Vi har i dagsläget endast en person anställd så vissa dagar och tider är växeln stängd men lämna gärna ett meddelande så rings du upp!

Efter jul kommer en vikarie att kliva in för Emmeli, då hoppas vi också att vi fått möjlighet att anställa en person för våra unga vuxna. Så, snart är vi ett fullt arbetsteam på Vasakyrkan igen.

Den här veckans veckobrevstext är en uppmuntran och uppmaning. Även om vi kan säga som Marta i Joh 11:25-27: “Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen”, stämma in i att vi tror på Jesus Kristus, och löftet om att den som gör det aldrig ska dö, så finns det en gräns för livet här på jorden.

Den här tiden kan vara tillfälle för dig och mig, att nu fundera lite över de större dragen i våra liv.

Vad finns i ditt liv att vara tacksam för, som varit?

Vad finns i ditt liv som du nu behöver be om hjälp med, som är svårt eller som varit svårt och som fortfarande plågar dig?

Vad hoppas du på? Tala om för Gud vilka dina förväntningar är.

Vi har en Gud som bryr sig, som lägger sig i och har djup omsorg om dig och mig, om alla oss. Söndagen som kommer kallas också för “Höstens Påsk” eller “Lilla Påskdagen”. Det är stora, ofattbara ting som sker under Påsken. Döden övervinns – visst är det fantastiskt? Jesus går genom död till liv, för att ge liv till oss. Halleluja! Välkommen till kyrkan på söndag!

På söndag predikar Birgitta Lanhede i gudstjänsten och i evangelietexten Matt 6:31-34, som är hämtad ur Bergspredikan, läser vi: “Gör er därför inga bekymmer”. Inte är det så enkelt, alltid, i tider av klimathot, pandemi och talibaner – för att inte tala om allt som går att oroa sig för i den närmaste vardagen. Någon gång läste jag att hjärnan dessutom har mycket svårt att uppfatta ordet “inte” i en uppmaning och det betyder att en uppmaning om att inte oroa sig gör att vi spinner igång… vadå? Jo, just oro. 

Men vet ni, det är ju som att Jesus vet det här och förstår hur vi människor fungerar, för evangelietexten fortsätter, och vi får orden: “Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”. Jesus manar oss att lita till att Gud har stor omsorg om oss. En gång i tiden får vi kasta oss i Guds famn i full tillit, men varje dag fram till dess kan vi öva oss i detta och lägga varje situation och varje liten bit av våra liv i Guds händer. Allt, både stort och smått, både sådant vi är stolta över och sådant vi hellre hade skylt över och där vi är i nöd och brist. Vår Gud är stor och känner oss alla – dig och mig – helt och fullt. Så, rikta in ditt sökarljus mot Gud och Guds rike. Välkommen till kyrkan på söndag!