Tag: veckobrev

Tjenare!

Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren…jag är mitt ibland er som er tjänare. Jesus i Luk 22:25-27

Ibland när två personer möts hälsar dom varandra med ett tjenare “Tjenare” är en hälsningsfras som härstammar från den äldre, mer formella frasen “jag är eder ödmjuke tjänare”, som sedan förkortats. Tänk om vi kunde möta andra men den inställningen och bli varandras ödmjuka tjänare. Det handlar både om att tjäna andra och låta sig bli tjänad. Ibland kan vi bli för stolta för att tjäna andra och ibland för stolta för att låta oss bli tjänade. 

Många av världens makthavare söker ära och vill härska över folket. Jesus visar oss en annan väg; kärlekens och tjänandets väg. Han talar om ett tjänande ledarskap. Jesus föregår själv med gott exempel. Han tvättade lärjungarnas fötter, men djupast sett var hela Jesu liv ett tjänande. Han kom för att tjäna mänskligheten och ge sitt liv för oss. Vi får följa Jesu fotspår och tjäna varandra och dem vi möter. Som Paulus skriver i Fil 2:3-6:

Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt när han blev som en av oss. 

/Magnus Lind, Präst i Vasakyrkan  (utdrag ur predikan i Vasakyrkan den 21/9)

Tillsammans

Sommaren lider mot sitt slut och hösten börjar försiktigt att ge sig till känna. I skrivande stund håller jag på att avsluta min första vecka på kontoret efter semestern, en vecka som har präglats av reflektioner kring en psalm. Psalmen jag har funderat över är “Det är saligt att på Jesus få tro” och framförallt dess andra vers som börjar: “Det är saligt att samlas i tro, omkring ordet till bön och till sång.” Det är saligt, underbart, bringar lycka att samlas i tro. Dessa ord har väckt två tankar som jag skulle vilja dela med mig av, förhoppningsvis som uppmuntran, inför den stundande höstterminen. 

För det första: När vi samlas har alla något att bidra med. Paulus återkommer till denna poäng i flera av sina brev till de första församlingarna (1 Kor 12-14, Rom 12). I församlingarna som Paulus skriver till har det uppstått jämförelse, tävlingar och rangordningar kring vad som är bättre eller finare att bidra med. Men, menar Paulus, så ska det inte vara, istället uppmanar han församlingarna till kärlek, en kärlek där olikheter får komplettera, inte konkurrera.  Så, oavsett om det är i gudstjänst, bönegrupp eller någon annan form vi kan samlas i, så bidrar vi med allt ifrån praktiska uppgifter till att närvara, och på så sätt vara Kristi kropp tillsammans. 

För det andra: Tillsammans i kärlek får vi också upptäcka mer av Guds kärlek. I Efesierbrevet (3:18-19) skriver Paulus: “Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.” Vi behöver hjälpas åt att stå rotade, att lära känna och växa i relationen till Kristus. Och tillsammans i kärlek hjälps vi också åt att förstå och gestalta Kristi kärlek. 

Välkommen till en ny hösttermin i Vasakyrkan där vi tillsammans ska få fortsätta upptäcka mer av den kärlek som övergår allt förstånd, Guds kärlek genom Kristus Jesus.  

/Oscar Richardsson

Foto/bild:Peo Einemo.