Jag skriver detta dagen efter att jag och min familj fick ett sånt
varmt välkomnande som ny präst i Vasakyrkan vid gudstjänsten den 22 januari. Jag känner tacksamhet till er alla. Vi läste ur söndagens evangelium (Joh 4:46-54) om hur Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin. Att komma till
Vasakyrkan är för mig också att komma tillbaka eftersom jag
arbetade här i skolevangelisationsteam för 33 år sedan. För mig,
likt de på bröllopet i Kana, skedde då ett under eftersom jag
träffade och blev tillsammans med min älskade Ulrica. Det ledde till bröllop och så småningom fyra barn, varav alla nu är vuxna.
Själv kan jag dock inte, i mig själv, göra några under, däremot tror jag att Jesus kan. Jesus som förvandlade vatten till vin, han kan också förvandla människor och samhällen. Det som också står i Vasakyrkans vision. ”Vi längtar att få se Jesus förvandla oss själva såväl som vår stad. Vår vision är att vara nära Jesus, nära varandra och nära vår omvärld.”
Hur kan vi då vara nära Jesus? I evangeliet läste vi om
ämbetsmannen som sökte upp Jesus och bad honom komma och
bota hans son: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jag tänker att
också vi får be Jesus, vår Herre om hjälp både för oss själva, vår
omgivning och vår församling. Vi får be att Jesus ska komma med
sitt liv och sin kraft. Sedan får vi likt ämbetsmannen gå i tro på Jesu ord, till vår omvärld och där dela tro och liv.
Jag ser med förväntan fram på att arbeta här men också med viss
oro. Hur ska det gå med flytten från Luleå där vi bott i 25 år? Är jag verkligen rätt person för uppgiften i Vasakyrkan? Jag har dock gång på gång blivit påmind om att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få. Jag har alla ni som tillhör Vasakyrkan och ”tillsammans får vi tjäna i kyrkan” som Gunnar Rydin sa i söndags. Vi får stödja och hjälpa varandra som medlemmar i Kristi kropp. Vi får också dela lidande och tröst med varandra som vi läste om i söndagens episteltext (2 Kor 1:3–7). Framförallt har vi Herren som vill hjälpa oss alla med sin kraft och stöd.
När jag och Ulrica för ett tag sedan var på väg i bilen började vi
samtala om vi gör rätt i att flytta från Luleå och hur vi kommer att klara av våra uppgifter i Umeå. Just då kom vi bakom en bil med registreringnummer: JES 442. Både vi tänkte att det är ju ett
bibelord. Först prövade vi med att slå upp Jes 4:42 men det finns
ingen vers 42 i det kapitlet men däremot finns Jes 44:2. Det ordet
från Gud var ursprungligen sagt till Israels folk men nu talade det till oss och jag tänker att det kan vara ett ord till oss alla. Speciellt om vi byter ut namnen i ordet emot våra egna namn. Ord om att vi finns i Guds hand och att han är den som hjälper oss.
Så säger Herren, din skapare, han som formade dig i moderlivet,
Jes 44:2
han som hjälper dig: Var inte rädd min tjänare Jakob, Jeshurun,
som jag har utvalt.
/Magnus Lindh
