Älska varandra!
På bibelstudierna i Vasakyrkan, varannan torsdag, följer vi första Johannesbrevet. En liten historia från kyrkofadern Hieronymus (300-tal) berättar att när Johannes blivit gammal och skröplig lät han sig bäras till gudstjänsten i Efesos. Varje vecka var hans ord till församlingen: ”Mina barn, älska varandra!”. När hans lärjungar blev trötta på att han alltid upprepade samma sak frågade man honom: “Mästare, varför säger du alltid detta?” “Därför,” svarade Johannes, “det är Herrens befallning, och om bara detta görs, är det nog.”
Jag tänker att det också kan få vara ord till oss i Vasakyrkan. En uppmaning till att älska dom människor vi möter i kyrkan och i vår vardag. Men också att ta emot kärlek från andra. Det handlar inte alltid om att känna kärlek utan Johannes betonar på flera ställen att älska i handling. Den engelska författaren C S Lewis sa: “Fundera inte så mycket hur mycket du älskar din nästa utan handla som du gjorde det.”
“Älska varandra!” På ett sätt är det ett enkelt bud men samtidigt ibland så svårt att följa. Därför får vi påminnas om och ta emot Guds kärlek som är först och störst. Den kärlek som Gud har visat genom att sända sin son Jesus Kristus till vår värld för att vi skulle få liv genom honom. Det vi på ett speciellt påminns om under faste- och påsktiden.
“Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.” 1 Joh 4:7-12
/Magnus Lind
