Helgen den 26-28 september var det Gemenskapshelg i vackra Tavelsjö på Svenska kyrkans gård. Det blev en helg som bjöd på mycket och dessutom kanonbra väder. Vissa tyckte t.o.m att det var badväder.
Var och en valde själv hur mycket man ville vara med under helgen. Några var med hela helgen och sov också över. Några var med fredag och lördag men sov hemma. Några kom och var med under lördagen. Valfriheten i detta kändes bra, alla kunde vara med på sina villkor.
Vi fick tid och möjlighet till goda samtal och möten med nya och gamla vänner. Arbetsgemenskapen är också något fint att få vara med i. Vi hjälptes åt att förbereda måltider. Att sen få sitta ner i lugn och ro och samtala om både vardagliga och djupa saker är något jag bär med mig. Under lördagskvällen hade vi också lite gemensam lek. Ett bord med sällskapsspel fanns under hela helgen och de användes flitigt. Sällskapsspel är ett bra sätt att lära känna varandra lite mer.
Möten över generationsgränser är också något vi ska vara tacksamma över. Det har vi i Vasakyrkan i vanliga fall, men under denna helg fanns det mer tid att fördjupa gemenskapen mellan olika åldrar.
Ett seminarium om mission med möjlighet till samtal leddes av Magnus Lind. Ulrika Lind hade ett pass med utgångspunkt i vad vi är glada och tacksamma för i Vasakyrkan. Efter tacksamheten funderade vi på vad vi önskar och saknar. Det som kom fram i dessa samtal kommer styrelsen att jobba vidare med.
Något väldigt fint vi fick dela är samlingarna i kapellet. Oscar hade en aftonbön om vila, mycket välbehövligt för många av oss. Lördagskvällen avslutades med en kvällsmässa.
Söndagen firades i Vasakyrkan med mässa. För alla morgonpigga fanns möjlighet att äta gemensam frukost i Vasakyrkan innan mässan.
Helgen i Tavelsjö gav en god eftersmak och något att jobba vidare med.
Var och en av oss, vare sig vi var med på Gemenskapshelgen eller inte, är viktiga och värdefulla i vårt sammanhang Vasakyrkan. Vi är en del av Kristi kropp. Läs gärna 1.Kor. 12:12-26. Med det som bas får vi fortsätta vara i gemenskap med Kristus och varandra. Och vem vet, kanske blir det någon fler gemenskapshelg framöver?
Det kan absolut vara något att se fram emot.
/Ulrika Lind
