Author: Ulrka Lind

Categories
Betraktelse Herdestav

Herdestaven

– När fyller du år?

– När julen börjar komma.

Det var ett svar jag gav som liten, innan jag lärde mig att pricka in det exakta svaret, den 1 december. Min födelsedag och traditioner i adventstid var starkt sammankopplat, t.ex så fick jag alltid någon slags julkalender att öppna. Pappa, som jobbade i skogen, gav också mig och mina syskon en liten adventsgran som vi fick pynta och ta ansvar för själva under adventstiden. 

Advent är en tid då vi får blicka fram mot Jesu födelse. Jesus, som enligt historiker och bibelforskare, var en riktig historisk person är värd att fira. 

När en människa föds är det mäktigt och otroligt, något vi längtat efter. Att sedan som vuxen få vara i ett barns närhet och se det växa upp är spännande. Mycket oväntat händer. Vi kan inte gissa vilket liv som barnen man följer kommer att få.  I deras liv kommer händelser och skeenden som är medvetna val att ske, men också livet som bara händer.  

Jag tänker att också Maria och Josef, Jesus jordiska föräldrar, på något sätt firade sin sons födelsedagar. Redan från början hade de anat att det var något speciellt med detta barn. Men de hade alldeles säkert också haft en del vanliga dagar med Jesus. Och Jesus liv blev verkligen speciellt.

Att Jesus föds är viktigt, livsviktigt för oss. Jesus var det stora och avgörande i Guds räddningsplan. Men förberedelsetiden, advent,  väntan på att Jesus Guds son ska kliva in i det omvälvande uppdraget, pågår i många år.

Så det är också viktigt att fira att Jesus föds, för han föds med ett uppdrag att rädda mänskligheten, öppna vägen till Gud. Det är den absolut största gåvan vi fått. En gåva att öppna, leva i och leva av.

“Så älskade Gud världen 

att han gav den sin ende son,

för att de som tror på honom 

inte ska gå under utan ha evigt liv.”

Joh.3:16

/Ulrika Lind

Categories
Föreningen Gemenskap Undervisning

Gemenskapshelg i Tavelsjö

Helgen den 26-28 september var det Gemenskapshelg i vackra Tavelsjö på Svenska kyrkans gård. Det blev en helg som bjöd på mycket och dessutom kanonbra väder. Vissa tyckte t.o.m att det var badväder.

Var och en valde själv hur mycket man ville vara med under helgen. Några var med hela helgen och sov också över. Några var med fredag och lördag men sov hemma. Några kom och var med under lördagen. Valfriheten i detta kändes bra, alla kunde vara med på sina villkor.

Vi fick tid och möjlighet till goda samtal och möten med nya och gamla vänner. Arbetsgemenskapen är också något fint att få vara med i. Vi hjälptes åt att förbereda måltider. Att sen få sitta ner i lugn och ro och samtala om både vardagliga och djupa saker är något jag bär med mig. Under lördagskvällen hade vi också lite gemensam lek. Ett bord med sällskapsspel fanns under hela helgen och de användes flitigt. Sällskapsspel är ett bra sätt att lära känna varandra lite mer.

Möten över generationsgränser är också något vi ska vara tacksamma över. Det har vi i Vasakyrkan i vanliga fall, men under denna helg fanns det mer tid att fördjupa gemenskapen mellan olika åldrar.

Ett seminarium om mission med möjlighet till samtal leddes av Magnus Lind. Ulrika Lind hade ett pass med utgångspunkt i vad vi är glada och tacksamma för i Vasakyrkan. Efter tacksamheten funderade vi på vad vi önskar och saknar. Det som kom fram i dessa samtal kommer styrelsen att jobba vidare med.

Något väldigt fint vi fick dela är samlingarna i kapellet. Oscar hade en aftonbön om vila, mycket välbehövligt för många av oss. Lördagskvällen avslutades med en kvällsmässa.

Söndagen firades i Vasakyrkan med mässa. För alla morgonpigga fanns möjlighet att äta gemensam frukost i Vasakyrkan innan mässan.

Helgen i Tavelsjö gav en god eftersmak och något att jobba vidare med. 

Var och en av oss, vare sig vi var med på Gemenskapshelgen eller inte, är viktiga och värdefulla i vårt sammanhang Vasakyrkan. Vi är en del av Kristi kropp. Läs gärna 1.Kor. 12:12-26. Med det som bas får vi fortsätta vara i gemenskap med Kristus och varandra. Och vem vet, kanske blir det någon fler gemenskapshelg framöver?

Det kan absolut vara något att se fram emot.

/Ulrika Lind

Categories
Föreningen Gemenskap Undervisning

Gemenskapshelg för Vasakyrkan

Helgen den 26-28 september får vi mötas på kyrkans lägergård i Tavelsjö.

På programmet står bibelstudium, lovsång, kvällsmässa, promenader, mat, kaffe, spel och mycket annat. Vi får tid att mötas och samtala med både gamla och nya vänner. Det är möjligt att vara med hela eller delar av helgen. Man kan också välja att sova över på lägergården eller sova hemma.

Söndagen kommer vi att vara i Vasakyrkan där det serveras gemensam frukost för alla som vill, vare sig man varit med i Tavelsjö eller inte. Gudstjänsten är kl.11 som vanligt och precis som vanligt blir det också kyrkfika efteråt. Så här ser programmet ut så långt:

Fredag 26/9

18.00-19.00 Middag (Drop-in)

Under kvällen är det fritt häng och aftonbön

Lördag 27/9

8.00-10.00 Frukost

10.00 Morgonbön och bibelsamtal

12.30 Lunch + promenad

14.00 Lära känna varandra mer, tankar om Vasakyrkan, visioner …

17.30 Middag

19.00 Samvaro med typ quiz, lekar m.m

20.30 Kvällsmässa

ca 21.00 Kvällsfika

Söndag 28/9 

Morgonbön och enkel frukost (kaffe och macka)

Vi åker till Vasakyrkan och där serveras frukost för alla som vill, även för dem som inte varit med i Tavelsjö. 

11.00 Gudstjänst i Vasakyrkan

Anmälan till mig via mail: ulrika@vasakyrkan.com, senast 19/9.

Skriv namn, adress och mobilnummer. Skriv om du vill sova över och vilka delar av fredag och lördag du vill vara med under. Skriv också om du har behov av specialkost. Skriv även om du behöver skjuts till och från Tavelsjö. Helgen är gratis.

Hoppas att du vill och kan vara med på gemenskapshelgen!

/Ulrika Lind

Categories
Betraktelse Herdestav Undervisning

Herdestaven

Vårkänsla

“Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna.

Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan, märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.”

Jesaja 43:18-19

Jodå, visst märker vi att det spirar i naturen även här uppe i Umeå hos oss. 

Snön är borta och det börjar bli grönt på så många sätt. Ljuset bryter igenom på ett tydligt sätt. Personligen tycker jag att ljuset hjälper till när man ska vakna på morgonen när det inte är så mörkt som under vintern. Och det är trevligt med ljusa och lite varmare kvällar. Vi har mycket att se fram emot. 

Man kan kort sagt säga att det är vårkänsla. Vi vet att så mycket mer kommer att växa och spira. Det blir ännu ljusare och varmare. De som är intresserade av odling har fullt upp med förberedelser. Balkonger, altaner och uteplatser förbereds så vi kan vara där och ta in ljus och värme. 

Dela ordet “vårkänsla” och delar i två delar så läser och säger vi i stället “vår känsla”. Vad är vår känsla i Vasakyrkan?

För inte så länge sedan var det årsmöte för föreningen. Många nya i styrelsen som ska lära sig att jobba ihop. Viktiga samtal förs om verksamhetsplan och vad som bör satsas på i framtiden. Det är inte bara styrelsen som ska bära det utan vi alla i vår förening, i vår kyrka, har möjlighet och ansvar i detta.

Vasakyrkan är ett härligt sammanhang, en trädgård med en massa olika sorters växter, buskar och träd. Det finns så mycket att vara tacksam för. Så många vackra växter som sprider hopp, ljus och värme.

Men i vårens tid av nyfödelse i naturen kan vi också fundera lite.

Vad är det som vill växa och gro? Någon ny blomma eller träd? Vilka redan befintliga växter, buskar och blommor behöver få lite mer omsorg för att funka ännu bättre och komma mer till sin rätt? 

Frågan om vad som behöver rensas kan också vara viktig att närma sig. 

I bibeltexten från Jesaja står det “Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken”.

Jag tänker att det i vårt sammanhang Vasakyrkan, vår trädgård finns det grupper, aktiviteter och samlingsplatser som nu känns som öken och ödemark. Områden där vi kanske är lite vilsna om hur vi ska göra i framtiden. 

Hur når vi t.ex. barn, familjer och unga? Det kan finnas tankar om kör, sång och musik. Eller vad vi har för öppna mötesplatser dagtid? Många tankar och funderingar finns i en mängd frågor som rör vår förening, vår kyrka. 

Men Gud gör en väg genom öken och ödemark. Redan nu spirar det!

Vi får alla hjälpas åt att fundera och jobba tillsammans. Vi kan återigen landa i våra ledord “Nära Jesus, nära varandra och nära omvärlden”. Vi får be och lyssna in vår Herre, vara nära varandra i bön, samtal och arbete kring hur vi kan dela vår tro med omvärlden både nära och långt borta.

Vårkänslan och vår känsla är full av liv och växt, av hopp och ljus.

Vi, alla tillsammans, får med tacksamhet ta oss an det nya.

/ Ulrika Lind