Mars månad är här och vi har gått in i den stora fasteperioden i kyrkoåret. I fjol när jag skrev herdestaven för denna period delade jag några reflektioner kring vad det kan innebära att fastan. Att Bibeln talar om både fasta i form av mat och i form av goda handlingar och att det kan handla om att skapa utrymme. I år tänkte jag få dela några reflektioner kring de 40 dagar som är Fastan i kyrkoåret.
I engelskan kallas fasteperioden inför påsk för “lent” som är ett gammal-engelskt ord som betyder årstiden vår. Trots att våren kanske är en bit bort så kan den få hjälpa oss att reflektera över vad fastan kan vara. Ett ord som jag verkligen förknippar med våren är städning. Jag minns vårstädningen under uppväxten som en, om än tung, efterlängtad kraftansträngning där fönster skulle putsas och gardiner bytas, allt för att det skira ljus som börjat gry skulle få så mycket plats som möjligt i hemmet. Och lite så kan fastan också vara – en tid för reflektion över om det finns tankar, ord eller gärningar som skymmer ljuset för mig eller andra. För ljuset är riktningen, ljuset är målet.
Det finns nämligen två kors som ramar in faste-perioden, ett på askonsdagen och ett på påskdagen. På askonsdagen tecknas korset av aska under orden “ Av jord är du kommen, jord skall du åter bli. Människa, omvänd dig och tro evangelium.” Ord som inleder fasteperioden, ord som påminner om det skapades förgänglighet. I påskdagens gudstjänst är det inte ovanligt att man igen kan få teckna korsets tecken men denna gång med dopets vatten. Ett korstecken som får påminna om uppståndelsens ljus och kraft, ett nytt liv och en ny skapelse. Dessa två kors leder oss genom fasteperioden som går från förgänglighet till evighet. Likt årstidens förändring från vinterns dvala till vårens liv går fastan från aska till nyskapande. Från död till liv.
Foto/bild:Peo Einemo.