– När fyller du år?
– När julen börjar komma.
Det var ett svar jag gav som liten, innan jag lärde mig att pricka in det exakta svaret, den 1 december. Min födelsedag och traditioner i adventstid var starkt sammankopplat, t.ex så fick jag alltid någon slags julkalender att öppna. Pappa, som jobbade i skogen, gav också mig och mina syskon en liten adventsgran som vi fick pynta och ta ansvar för själva under adventstiden.
Advent är en tid då vi får blicka fram mot Jesu födelse. Jesus, som enligt historiker och bibelforskare, var en riktig historisk person är värd att fira.
När en människa föds är det mäktigt och otroligt, något vi längtat efter. Att sedan som vuxen få vara i ett barns närhet och se det växa upp är spännande. Mycket oväntat händer. Vi kan inte gissa vilket liv som barnen man följer kommer att få. I deras liv kommer händelser och skeenden som är medvetna val att ske, men också livet som bara händer.
Jag tänker att också Maria och Josef, Jesus jordiska föräldrar, på något sätt firade sin sons födelsedagar. Redan från början hade de anat att det var något speciellt med detta barn. Men de hade alldeles säkert också haft en del vanliga dagar med Jesus. Och Jesus liv blev verkligen speciellt.
Att Jesus föds är viktigt, livsviktigt för oss. Jesus var det stora och avgörande i Guds räddningsplan. Men förberedelsetiden, advent, väntan på att Jesus Guds son ska kliva in i det omvälvande uppdraget, pågår i många år.
Så det är också viktigt att fira att Jesus föds, för han föds med ett uppdrag att rädda mänskligheten, öppna vägen till Gud. Det är den absolut största gåvan vi fått. En gåva att öppna, leva i och leva av.
“Så älskade Gud världen
att han gav den sin ende son,
för att de som tror på honom
inte ska gå under utan ha evigt liv.”
Joh.3:16
/Ulrika Lind