EFS Vasakyrkan

Det är inte varje år som påsken infaller såpass tidigt som den gör i år, men det betyder inte att april månad är händelselös! Vi har två besök som väntar oss under april, det första är Mats Nyholm med team som kommer från S:ta Clara i Stockholm för att inspirera oss. Det andra besöket vi får är från Johannelunds bibelskola. Ett härligt gäng bibelskoleelever kommer till missionsfältet Umeå för att tjäna, evangelisera och ta emot. Ibland när jag tänker på mission tänker jag enbart på utlandsmission, att vi ska skicka pengar eller att åka till andra länder för att missionera. Men på senare år har mitt missionstänk breddats. Att missionera är något vi får göra i Sverige också! Under slutet av 1800-talet hade väckelsen satt sina spår i Sverige och uppskattningsvis var 90-95% av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska Kyrkan. EFS var en del av detta och sände tidigt ut missionärer till Afrika, såpass tidigt att myndigheten SIDA räknar de första EFS missionärerna i Afrika som Sveriges första bistånd! När missionärerna kom till Östafrika var det bara en liten minoritet av befolkningen som var kristna. Idag räknas delen bekännande kristna i Tanzania till en majoritet i landet, medan Sveriges bekännande kristna nu räknas mellan 10-15% av befolkningen. Vi lever nu i ett missionsland – det betyder inte att vi ska sluta ge till andra länder utan snarare att vi ska se oss själva som levande missionärer i de sammanhang som vi idag lever i! Vi är inte bara elektriker, lärare, sjuksköterskor, pensionärer eller studenter, vi är också missionärer. När en missionär blir utsänd till ett missionsland behöver han eller hon lära sig språket och kulturen för att nå den lokala befolkningen, men det behöver inte vi svenskar som är missionärer här. I Apostlagärningarna 4 står det om när Petrus och Johannes predikar för det Stora rådet och att rådet blev förvånade eftersom lärjungarna var olärda män. Evangeliet behöver predikas av fler folk än de som är anställda av kyrkan. Evangeliet behöver predikas av olärda män, så som det var i Apostlagärningarna. Min bön är att vi ska få samma hunger som Johannes och Petrus hade när de säger: “Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört” -Apg 4:20